Tiden går fort när man har skoj! Vår gästbloggare Helena har redan gjort tre veckor på sin Whole30 utmaning! Underbart, en styrka och en vilja som nu också gått över i en förståelse och en insikt vilket helt naturligt kommer med utmaningar som Whole30.
Vad är riktig, ren och naturlig, mat och vad gör den för kroppen? På vilket sätt ser jag på mat och hur har det förändrats? Tankarna snurrar och gamla synsätt får ge vika för nya!
Läs om Helenas tredje vecka och inspireras av hennes berättelse.
NU HAR JAG ÄNTLIGEN förstått! Den mat jag har ätit innan gjorde mig hungrig! Den mat jag äter nu gör mig mätt! Låter ju helt snurrigt. När jag åt blev jag hungrig? Pasta, ris, potatis, bröd, bönor, linser, yoghurt osv gjorde mig hungrig (för att inte tala om hur däst och svullen jag blev). När jag åt rusade blodsockret i höjden och insulinproduktionen ökade dramatiskt för att sänka det. Då blev jag hungrig igen. Varpå jag åt ännu mera, och så vidare i en märklig karusell. Den mat jag äter nu har mindre påverkan på mitt blodsocker, därför blir jag inte hungrig på samma sätt. Jag har läst om allt det där innan, och förstått det i hjärnan. Men jag har aldrig tidigare fått uppleva det på såhär nära håll liksom; integrerat det i min person! Aldrig riktigt trott på att det liksom skulle gälla MIG, MITT blodsocker, MITT välbefinnande och MITT humör. Ni vet, jaja, det händer inte mig! Jag möts fortfarande av många skeptiska kommentarer. Många ler lite överseende när jag förklarar att kroppen nu minsann ska renas och att inflammationer i kroppen ska få en chans att läka ut. En gång fick jag tips om att det finns ju sådana detox-drycker du kan ta så slipper du ju dieten och kan äta som vanligt.
Numera känner jag mig nästan glad när jag vaknar och är lite hungrig. Morgontrött har jag ju alltid varit och det kan nog tyvärr inte ens Whole30 bota. Jag äter frukost för att kroppen behöver näring, inte för att jag måste kasta mig över yoghurt och gröt. Någon frågade mig om jag äter nötter när jag blir sugen. Nä, när jag blir sugen äter jag faktiskt ingenting. Det handlar om att identifiera sitt beteende och fallgroparna. Men, Helena, snart kan du ju äta bio-godis och sånt igen! Alltså, detta är ju ingen diet. Whole30 är en process där du ifrågasätter dig själv, dina tidigare val och reflekterar över vem du vill vara resten av livet. Hur du vill må och äta resten av ditt liv. Jag vill dö gammal, lycklig och frisk! Men hur förklarar man det utan att bli inspärrad?
Jag är nöjd med den mat jag äter, jag mår bra av näringen och kroppen är tillfredsställd. Maten har varit en drog. Ett missbruk. Den har skapat ett begär efter mera, blivit ett gift istället för en källa till näring och ett sunt njutande. Det är skillnad på bruk och missbruk. Bruk får dig att må bra och ökar ditt välbefinnande. Missbruk tar över din kropp och leder dig i fördärv, utan att du har så mycket att sätta emot! Någonstans funderar jag på om vi alla är mer eller mindre lurade. Matproducenterna har ju allt att vinna på att vi äter mer och mer, att vi blir hungrigare och hungrigare. Kan det var så jä*ligt att dom ligger bakom alltihop?? Tänk om vi alla blivit grundlurade? Som mamma definierade konceptet när jag var liten ”det sitter en tjock fet gubbe och röker cigarr bakom sitt stora skrivbord och bara tjänar en massa pengar på det här”. Ja, bildligt alltså, jag har inga fördomar vare sig mot skrivbord, överviktiga personer, män eller cigarrer.
Dock har jag ännu inte fått kroppen att klara av max-prestationer när jag tränar. På ett av gruppassen kör vi stationer och den ena stationen är ”ro-allt-vad-du-orkar-så-fort-du-pallar-i-300 meter”. Jag har alltid klarat detta, i mina ögon, skapligt. Men nu går jag fullständigt in i väggen efter 200 meter. Jag får tvinga kroppen totalt att bara ta ett enda roddtag till, och sen ett till, och sen vill jag bara skrika och kasta mig av rodd-mackapären. Mina ben darrar som spaghetti när jag kliver av roddmaskinen, eller nå, dom darrar som svarvad squash. Spaghetti finns inte med i Whole30. Lusläser lite i min paleo-litteratur och hoppas finna en förklaring till detta snart. För det är ju meningen att man ska känna sig grym och urstark med Paleo! Något gör jag troligen bara halv-rätt…
Ska jag vara helt ärlig så var jag ganska skeptisk när jag startade min Whole30. Ja, jag var övertygad om att jag skulle genomföra det, men inte att det skulle ge detta resultat. Tänkte att de är klart att alla som är nöjda kan skriva om sina uppenbarelser, att dom säkert får betalt för att skriva om den ena solskenshistorien efter den andra. Dom är mutade hela högen. Det kommer ju inte hända mig. Men okej, jag provar. Går det så går det. Döm om min förvåning; det gick!!! Troligen finns det ungefär hur många människor som helst här ute i världen som inte heller riktigt tror på det. Vi har läst om så många dieter och livsnödvändiga tips. Att man ska äta äpple, men inte för många för det är kalorier i äpplen. Man ska inte heller äta morötter för dom växer under jorden. Man ska öka förbränningen med kryddad mat, kaffe och grönt te, chili och gurkmeja. Man ska äta protein innan man går och lägger sig för annars kommer man svälta under natten och gå upp i vikt! Men inte äta efter klockan sex, och absolut äta var tredje timme! Att blåbär är det viktigaste livsmedlet, näst efter broccoli. Att äta bara fullkornsprodukter, men undvika bröd. Du måste äta mycket proteiner och ägg, men inte fler än ett ägg om dagen. Att veckohandla, och då får du under inga omständigheter vara hungrig. Att bara äta mjölkprodukter med fettet kvar, men samtidigt lightprodukter. Morgonpromenader innan frukost är också nödvändigt för viktnedgång. Likaså minst åtta timmars nattsömn och du måste minska på stressen. Personligen blir jag jättestressad av att försöka hinna sova tillräckligt och ändå komma upp och gå innan frukost, samtidigt som jag äter ofta men ändå inte liksom. Men varför skulle Paleo vara annorlunda? Paleo är väl bara ännu en diet? Ännu en Cambridge-fluga, Flygvärdinnevariant eller Viktväktar-predikan. Men ändå. Prova. Det handlar om 30 ynkliga dagar av ditt liv, och det kan faktiskt förändra ditt sätt att förhålla dig till mat! Paleo är så mycket mer. Nej, jag är inte sponsrad, inte mutad och inte ens ombedd att skriva såhär. Jag bara råkar ha provat…
Mycket av mina tankar kretsar numera kring hur jag ska hantera detta i vardagen. Vad gör man om någon får för sig att bjuda på klegga-potatissallad med kassler? Om det serveras pastalåda med pulver-bearnaisesås? Låter man helt sonika bli att äta då? Alla baguetter på kvällsmöten på jobbet? Jag känner inte någon som helst längtan efter bröd. Om jag alls ska äta bröd så ska det vara för att jag vill, när jag vill och det brödet som jag vill. Min käre särbo tycker det är en självklarhet att jag kan säga att jag inte äter det ena eller det andra, att de flesta säkert har förståelse för det. Jag är inte riktigt lika övertygad. Att vara allergisk mot exempelvis gluten är ju ett hållbart argument för att slippa pasta. Men att säga att jag vill leva länge och vara frisk är på något sätt inte riktigt lika rumsrent och legitimt. För ett antal år sedan var jag semi-vegetarian (jag åt fortfarande fisk, ägg och mjölk). Själv tyckte jag det var hur enkelt som helst med maten, men jag förstod när jag återgick till att bli köttätare att inte alla hade delat min åsikt. Flera av mina nära och kära jublade och sa att ”åh vad det har varit svårt att bjuda dig på mat” och ”äntligen kan jag laga något annat än laxfilé till dig”. Behöver jag säga att under de år jag inte åt kött var jag fruktansvärt trött på laxfilé?!
Jag har köpt mig själv en Crock Pot. Har sett att många Paleolister har just en sådan. Måste ju erkänna att det verkar otroligt praktiskt att bara slänga ner kött och massor med grönsaker, gå till jobbet eller vad man nu gör, för att sen komma hem till en färdig middag. Det är ju precis toppen i vardagen. Men det som fick mig att verkligen skrida till verket och införskaffa denna ”balja” är buljong! Läser man vad buljongtärningar innehåller så blir man alldeles mörkrädd. Så nu har jag ätit ett halvt kilo räkor, slängt räkskalen i Crock-påttan och sen öste jag på med grönsaker och vatten. Detta blir toppen!
(foto Helena)
Klockan tre på natten vaknade jag!!! Vad i hela fridens namn är det som luktar?! Räkskal som blir räkfond kan jag meddela! Lyckades somna om. Allt som allt blev det tio timmars koktid.
Obehagligt och ändå vackert på något sätt (foto Helena)
Gick glad i hågen och tränade på eftermiddagen och när jag vältränad och glad tar på mig min jacka får jag en flash-back. Jag har känt denna doft förut. Räkdoften hade fastnat även i mina kläder!!! Öppnade tvärdrag när jag kom hem… Tänkte göra på motsvarande buljong-sätt med exempelvis oxsvans, men det kanske får bli när vädret tillåter öppet fönster några timmar.
Men, precis som Anna från I-ur-och-skur skrev till mig i ”kommentarerna” förra veckan, så blir allas små-lustiga kommentarer lite tjatiga i längden. Åt dom verkligen oregano? Är du säker på att dom hade kaffe ändå? Men ris måste ju ha vuxit någonstans, i alla fall råris. Jag blir lite trött och försöker artigt svara något om att jag inte vet exakt men att dom inte har odlat och haft tamboskap förrän på den yngre stenåldern, och det är bara en liten kort period av mänsklighetens historia. Pojkvännen äter inte potatis (han tycker liksom inte om det) och han har i många år fått leva med kommentarer som ”aha, du äter enligt GI-dieten?” ”Pommes frites äter du väl ändå”? Eller ”oj, vad äter du till sillen på midsommar? Pasta?” Jag måste verkligen försöka komma på vad jag ska svara på allt. Hoppas det lugnar sig med tiden. Vilket jag tyvärr inte tror det gör. Men det är skönt när någon efter en diskussion oroligt frågar om jag kan dricka kaffe. Ja, kaffe kan jag dricka. Då lägger det sig ett lugn över den andra personens ansikte och vi kan åter mötas i någon form av samförstånd!
Lycka. Emmas Paleokaffedrink i vårsolen (foto Helena)
/Helena
Bara en vecka kvar av utmaningen! Nu är det slutspurten – veckan då allt brukar gå som en dans och energin sprudlar!
Läs om Helenas fjärde vecka med Whole30 vecka 4
Läs om Helenas andra vecka med Whole30 vecka 2
Läs om Helenas första vecka med Whole30 vecka 1
Läs också Helenas tankar inför sin Whole30 utmaning
Magnus & Jenny
