Jag älskar att springa och gör det gärna, det ger mig ett lugn och en känsla av välbefinnande. Friheten att bara ge sig ut, utan att passa tider och behöva åka någonstans utan bokstavligen talat bara öppna dörren och börja springa – underbart! När man sedan kommer in i den sköna fasen av lätthet där benen flyter fram och inget känns jobbigt, då kan man springa hur långt som helst.
Just att springa långt har alltid fascinerat mig, utforska vad kroppen klarar och hur man reagerar på ansträngningen och den konstanta rörelsen över tid. Jag är absolut inte snabb men springer med glädje och lust. Sprang i våras Stockholm Marathon och det gav verkligen mersmak. Med detta i tankarna och ett fantastiskt sommarväder gav jag mig under förra veckan ut på en tur runt vår sjö Lygnern här hemma, den rundan visade sig vara 48 kilometer av underbara upplevelser!
Springer, eller kanske tassar är mer riktigt, alltid i barfotaskorna Fivefingers (om det inte är snö och is) så självklart även denna gången. Detta fungerar oerhört bra och bidrar till känslan av frihet och lätthet. Att springa minimalistiskt är så skönt och naturligt för kroppen, man minskar på stötarna, får en naturligare upprätt hållning och ”läser” av underlaget på ett helt annat sätt än med uppbyggda och dämpade skor.
Efter drygt två mil på mitt äventyr möter Jenny upp på Fjärås bräcka med lite förfriskningar. Vatten, banan och dadlar, smakade ljuvligt och gav härlig energi. Vi sitter en stund och njuter av den vackra utsikten på bräckan med sjön Lygnern åt ena hållet och havet åt andra hållet, mäktigt och väldigt vackert. Några lycka till pussar senare springer jag vidare och lämnar bräckan bakom mig mot mitt mål att tassa runt sjön.
De första 35 kilometrarna gick väldigt bra och faktiskt enkelt, efter det började det kännas i kroppen och de sista 3-4 kilometrarna var slitsamma där jag växlade mellan att gå och springa. Men känslan när jag åter igen ser vår strand hemma och en granne ropar ”Heja Magnus, härligt gjort” kommer en oerhörd energi och glädje. Trött, varm och med en upprymd själ springer jag upp för backen till vårt hus och konstaterar att benen tagit mig hela 48 kilometer – det är helt makalöst hur våra kroppar fungerar och vilken kraft det finns i dem.
En fin dag med ett för mig stort äventyr avslutades med grillning, för att sedan packa ned en Smulpaj i vår picknick korg och gå ned till bryggan där vi tillsammans med flera grannar njöt av solnedgången.
Nu funderar jag på vart jag ska tassa nästa gång…
Magnus
